Snart är det val. Vet man inte det är man antingen en komapatiemt eller så har man bott under en sten väldigt länge. Sen jag gick med i LUF för ett och ett halvt år sedan har valrörelsen varit krukan av guld som väntar vid regnbågens ände, vår chans att byta ut sossarna i Rosenbad. Det har skrivits ett oändligt antal debattartiklar där regeringen kritiserats i allt från sin migrationspolitik till sin folkhälsopolitik där vi stått på barrikaderna (twittrat lite argt) tillsammans med vänner i MUF för friheten att kunna köpa en kall alkoglass. Det finns helt enkelt en miljon anledningar varför vi måste byta regering efter den nionde september.
Det som komma skall är kulmen av mångas politiska engagemang efter år av långa tågresor för kampanjer, debatter in på småtimmarna eller skrivande som sker i sista minuten för en medlemstidnings skull. Samtidigt är det början för så många – de som kommer värvas på ett bokbord och övertygas om att lägga sin röst på ett liberalt parti. Snart är de inne i bubblan där CL betyder Café Liberal och inget annat och snart kan de texten på baksidan av LUF Storstockholms gåvobevis till talarna utantill. Ett politiskt engagemang kan ge så mycket om man vill.
De senaste veckorna har dominerats av värme och bränder men likt regn kommer politiken att komma tillbaka på dagordningen när sommaren går mot sitt slut. Vi liberaler har mycket emot oss – populister, extremister och socialister. Det kommer inte bli lätt, men det ska det inte heller vara. Vi måste göra oss förtjänta av hundratusentals röster för att överhuvudtaget sitta kvar i riksdagen och få möjligheten att göra Sverige lite friare var dag. Partiet har de senaste åren varit som en förälder man tjatar på när de går och fattar dåliga beslut. Man har blivit arg och velat slita sitt hår i ren frustration. Men de är ju ändå ens förälder. Det finns ingen bättre. Man kommer köpa en mugg med ett fint budskap eller stå i en valstuga och prata med både trevligt och otrevligt folk. Just nu är det vad liberalismen behöver från oss och liberalism är vad Sverige behöver.
Efter den nionde september kommer det räknas procent och pratas mer om regeringsfrågan än vad det någonsin tidigare gjort. Spelteori och taktik kommer fortsätta prägla svensk politik en lång tid framöver, det finns inget som talar för det motsatta. Men fram tills dess finns det inget annat än att göra sitt yttersta för att övertyga massorna om varför Sverige fortfarande behöver ett liberalt parti i riksdagen som driver en frihetlig politik med individen i fokus.
Ta hand om varandra och lämna ingen bakom. Välkomna alla nya med öppna armar. Vilken resa det kommer bli. Tio poäng till den som med säkerhet vet vart vi är på väg. Nu kör vi.
Marcus Willershausen
Skribent Radikalt Forum
Skribentfoto: Privat