Nyamko Sabuni tillträdde som partiledare för Liberalerna den 28 juni 2019, för mer än två år sedan. Hon må av sympatisörer fortfarande utmålas som nytillträdd och ej varm i kläderna men faktum är att flera partiledare avgått och tillträtt sedan dess.
Ja, Nooshi Dadgostar (V) har till och med orsakat regeringskris som tvingade statsminister Stefan Löfvén (S) att avgå. Frågan som bör lyftas blir därmed: vad har Sabuni åstadkommit? Mer än man kan tro faktiskt.
För att bättre förstå hur hon blivit partiledare och själva sammanhanget bör en kort bakgrundspresenation av Nyamko Sabuni skrivas. Nyamko Ana Sabuni föddes den 31 mars 1969 i Bujumbura, Burundi. Som tolvåring invandrade hon till Sverige och växte upp i Kungsängen utanför Stockholm. Efter att ha gått ut gymnasiet 1989 studerade hon (30hp) migrationspolitik och (30hp) juridik vid Mälardalens högskola respektive Uppsala Universitet, således erhöll Nyamko ingen formell akademisk examen. 2002 valdes Nyamko Sabuni in i riksdagen och tog därmed tjänstledigt från kommunikationsbyrån Geelmuyden Kiese. Hon hade valts in i Folkpartiets partistyrelse föregående år.
I riksdagen argumenterade Sabuni för slöjförbud och religiösa friskolor men förlorade sin riksdagsplats efter valet 2006. Kort därefter blev hon dock integration- och jämställdhetsminister i regeringen Reinfeldt. Efter att återigen ha blivit invald i riksdagen 2010 blev hon även biträdande utbildningsminister men avgick 2013 och rekryterades som hållbarhetschef på teknikkonsultföretaget ÅF senare samma år. 2019 meddelade hon sin kandidatur som efterträdare för Jan Björklund och blev vald, trots stor motvilja inom partiet, till partiledare för Liberalerna.
Vilka är då Nyamkos bedrifter som partiledare? Bland annat har hon lyckats sänka Liberalernas väljarstöd till det sämsta någonsin i en SCB mätning, 2,5%. Hon har ett lågt förtroende hos väljarna och har konstant legat under 10% i dessa mätningar. I början av 2021 lyckades hon, som stark kritiker till Januariavtalet, få partiet att efter nästa val verka för en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister vilket innebär ett ofrivilligt samarbete med Sverigedemokraterna. Det senaste som hon har åstadkommit är att dödförklara Januariavtalet i och med misstroendeomröstningen mot Stefan Löfvén.
Trots att Nyamko Sabuni gång på gång försökt komma med olika utspel för att locka väljare från högerpartierna verkar denna strategi inte ha gett henne någon utdelning, hittills. Efter att ha blivit anklagad för lobbyistverksamhet angående elektrifieringsförslaget av trafiken dök hennes förtroende. Det verkar som att väljarna inte kommer ändra sig. Utöver hennes utmålade lobbyistiska profil är mitt intryck av henne att hon även verkar vara osympatisk. En kall person som endast bryr sig om pengar och har inget underifrånperspektiv. Inte minst eftersom hon i debatterna endast verkar bry sig om framgångsrika företagare, vd:ar och andra finanspampar. Innan hon tillträdde hade Sabuni en årslön på över 2,5 miljoner kronor. Det är inte rätt, rent moraliskt, att en partiledare ska ha tjänat så mycket pengar, inte minst eftersom risken att bli verklighetsfrånvänd (något som hon verkar vara om man ser till opinionsmätningarna) är påtaglig.
Utöver detta har hon argumenterat för skattesänkningar för de rikaste och för storföretag, något som i sig kan vara bra, men som inte går hem hos väljarna. I syfte att desperat locka till sig väljare från Moderaterna och Kristdemokraterna har hon argumenterat för kraftigt minskad invandring, och samarbete med Sverigedemokraterna. Sådana populistförslag hör inte hemma i ett liberalt parti.
Hon har kommit så pass långt i samhället att hon har svårt att relatera till de som inte kommit lika långt. Det här kan bara straffa sig för populisten Nyamko Sabuni.
Mattei Marina
Skribent Radikalt Forum
